
Jag jobbar själv som jaktarrangör och finner det därför mycket intressant, inspirerande och roligt att själv åka på både jaktresor och mässor. När jag var på IWA mässan i Nurnberg senast såg jag en uppstoppad muntjack i en monter och förundrades över detta lilla märkliga hjortdjur; stor som ett rådjurskid och med huggtänder och horn… Om jag inte hade läst och sett bilder på detta djur innan skulle jag ha trott att det var att skämtmontage.
Jag pratade med en jaktarrangör som förde mig samman med Owen Beardsmore som äger och driver jaktfirman UK Cervus i Oxforsshire. Jag tog kontakt med honom direkt efter jaktmässan och bokade in en jaktresa till honom kommande vår. Jag hade för avsikt att åka tillsammans med några andra jägarinnor här hemifrån men det backade ur av lika anledningar. Jag hade bestämt för att åka så jag bokade resan på egen hand. Jag bokade in resan till Oxfordshire så att jag direkt i anslutning, efter jaktresan kunde åka till London och möta upp två av mina vänner där; Petra och Anna.
Petra och Anna bor i Sverige men vi bor alla långt ifrån varandra och ses bara en till två gånger per år. Vi lärde känna varandra i London för 20 år sedan när vi var där och jobbade som Aupairer. Det var nu 20 år sedan vi möttes där och firade alltså detta genom att ses i London över en weekend. Men innan det blev shopping och krogliv väntade två spännande jaktdagar för mig…

Jag slogs av det faktum stad och landsbygd låg så nära varandra och att naturen och landskapet så snabbt förändrades från storstad till landsbygd på under en timme. Jag förundrades över att jag hade bott i London i ett helt år och inte sett mer av England än det jag gjorde under den tiden. Förutom tre-fyra längre utflykter till Cornwall, Devon och Leeds Castle spenderade jag då uteslutande min dyrbara ledighet på Londons shoppinggator på och heta nattklubbar i West End.
Väl framme i Oxforsshire körde Owen mig till det mysiga lilla hotellet där jag skulle bo dessa två nätter. Jag stötte på fyra jägare som dagarna innan varit och jagat hos Owen och som mycket nöjda och belåtna nu checkade ut från hotellet.

O, vad gott, härligt nybakade scones med gott te och goda marmelader.
När jag satt där och avslutade min tretår med the kom Owen och slog sig ner och berättade lite om sitt företag för mig. Jag lyssnade med stort intresse. Då vi båda jobbar som jaktarrangörer har vi många gemensamma nämnare och mycket gemensamt. Han berättade om kvällens kommande jakt . Spännande! Jag gick upp på mitt rum och vilade lite innan det var dags att klä på sig inför kvällen vakjakt. Jag tog med mig rejält med kläder då jag vet att jag fort blir frusen när jag sitter still länge.

Därefter åkte vi några kilometer bort och parkerade bilen vid en skogskant. Vi smög oss därefter sakta längs en gammal skogsväg. Kvällssolens svaga strålar letade sig genom trädkronorna på de majestätiska lövträden och springor av solljus lyste upp stigen framför oss. Det var fortfarande ljummet ute och luften var frisk. Skogens alla ljud var öronbedövande för en nordbo som mig! Syrsor och galande fasaner hördes över allt.
Vi smög oss fram till några gläntor för att se om skulle se dovhjort eller muntjack. Då vi inte såg något skjutbart vilt på vår smygrunda satte vi oss slutligen i ett torn. Solen hade gått ner och det blev genast betydligt svalare. Jag var glad at jag fått låna en tjock skjorta av Owen och ett par varma kängor.
Vi satt tillsammans i tornet och iakttog djurlivet omkring oss – fasaner som kom och gick, åt, gal och jagade varandra. Ett par harar kröp fram ur en dunge… Jag tycket det prasslade i vegetationen överallt omkring oss. Ett gräsandspar som spatserade av och an kring ett litet vattendrag lite längre fram. Jag njöt verkligen av den vackra kvällen i skogen; ljuden, dofterna och glädjen och spänningen av att vara på jakt i ett annat land.

Efter ytterligare ca 30 minuter kommer en liten bock trippande och jag blir exalterad. Owen lugnar mig och säger att jag ska vänta och se om det kommer en större . Bocken försvinner. Jag väntar tålmodigt.. Och mycket riktigt. Där kliver han fram. En fin muntjackbock med fina horn och vad vi kunde se i kikaren, hela tänder. Jag lägger an bössan och får bocken i sikte. Det är ca 60 meter fram till honom där han trippar fram bland löven. När han sedan stannar till och lyssnar bestämmer jag mig för att trycka av.


Text och foto: Evelina Åslund
